Jag önskar så att jag stog vid vägskälet jag så länge sett. Att jag bara kunde gå av vägen jag går på och komma in på en väg av befrielse, lycka, välmående och ork.

Jag är så trött,skulle jobbat idag på nya jobbet men mådde så spykiskt dåligt att jag kröp in under täcket och grät med en lögn. Jag kunde verkligen inte kliva upp.

Känner mig så låst, så matt och behöver mer ljus. Har inte haft möte med psykologen på fyra veckor på grund av sjukdom och möte med socialen hjälper inte mycket.

Oro, ångest, sorg, förtvivlan, frustration och ilska slungas fram genom mig som en tsunami våg. Vill bara skrika men ingen hör, vill bara gråta men ingen ser och jag mår bara SKIT!!!

Jag försöker hålla gardan uppe, vara stark, hoppas, tro och drömma. I morgon ska min äldsta dotter ha en kompis hem då de vill leka, orkar egentligen inte men känner att jag måste för hennes skull.

I helgen ska vi fira brorsans flickvän och grilla ute på åkern. Ska bli roligt och jag fick äran att göra hennes tårta.

I morgon blir de egengjord pizza till lunch åt mig och barnen, leka och åka i snön, försöka ge dem en fantastisk utedag på deras sportlov och försöka komma iväg på introduktionen på min jobb kväll på torsdag.

Nu blir de musik och hoppas tårarna kan rinna lite. Jag har i alla fall lyckats med lite idag. Gjort en sockerkaka till min hjärtformade tårta till i morgon och botten till toscakakan. Så jag förtjänar att få ligga här och andas ut.

Ha en fin kväll och var rädda om er. Behöver ni någon att prata med finns jag här.

Kram??

Ligger här på soffan,har lämnat barnen och vet att någon ljuger. Socialen säger att de tagit emot en anmälan från skolan om bland annat att barnen skulle varit skitiga men sedan efter samtal de upphört.

Dock säger skolans personal att barnen alltid är rena och hela.


Mår så jävla dåligt.. kunde knappt köra hem, tänkte bara på mitt suicid försök för drygt en månad sedan och önskar att Ambulansen inte hade kommit. De hade varit så mycket bättre.

Jag har sån ångest, bröstkorgen känns som att den ska explodera och jag känner så sjukt starkt behov av att skära mig.

Vad ska jag göra? Inget blir bra, de har aldrig varit bra. Jag orkar inte slåss längre. Vill bara ge upp och lägga mig ned.


Fan!!!! Så jävla svårt att att bara vara stark och ensam. Jag orkar inte, vill knappt och kan inte men måste!!!


Nu rinner tårarna och jag måste åka. Fan. Skulle vara på skolan om 20 minuter...


Önskar er där ute en fin dag. Var rädda om varandra!

Mår så jävla dåligt!!!

Vet inte om jag fått magsjuka nu eller om de är två månaders jävla stress, ångest, oro som slår ut mig.

Feber, spytt bara blodiga slemklumpar och skum, världens värk i magen och funkar inte korrekt.

Trött men kan inte sova, tänker för mycket,mår illa och har hjärtklappning av och till.

Vill sova!!!

Har varit en helt fruktansvärd kväll. Men nu är de bättre än på länge, känner mig lugnare, mindre deppig och landat hemma. Ska väl krypa ner och sova och hoppas att barnen inte spyr mer nu.

Magsjuka är ingen höjdare direkt.

Orkade tillslut med lite yoga övningar och nu ska jag sova. Ändå nöjd med kvällens utgång då jag behövde få lätta på trycket så insidan är lite lättare igen.

Släpade mig hemifrån och till Stc, slog på musiken och skulle börja träna men börja lipa som fan. Nu ligger jag här på golvet i salen, tårarna rinner, bröstkorgen känns som den ska explodera, alla känslor jag senaste månaden hållit inne kommer nu.

Jag är så trött på känslor som dessa, är de för mycket begärt att få må bra?? Låten när inget vet stämmer så bra.... Min kamp och jag känner att jag tappar greppet om livet mer för varje gång. Vad ska jag jag göra??? Är såååå trött och orkar inte må såhär!!!

Fan!!!! Skulle stannat hemma.

Tanken på att min man ska ta livet av sig på grund av att jag bett om hjälp äter mig... Vill inte att han dör men vill inte leva med honom. Vill leva ensam!!! Fan va allt ska ta tid... Orkar inte mer!!!

[Bild]

Ja, vart ska jag börja??? 

Ikväll sitter jag här i sängen med musiken nedan, tårar och känner mig djupt deppig. Funderar på att åka en sväng bara för att komma ut. Men när jag gör de slutar de ibland med fel tankar. Vill inte hamna där igen ute, va riktigt hemskt förra gången, vill ju leva även om jag inte orkar just nu. Vill inte oroa och störa andra för mina problem är inte så stora, andra har garanterat värre. Känner mig fortfarande hemsk sedan mitt senaste nästan fullbordade självmordförsök och tänker att de kanske varit de bästa. Hur sjukt är inte de? 

Sitter här och tårarna rinner, vill att någon tar tag i mig, ser mig i ögonen och säger, DU ÄR INTE OKEJ!! DE ÄR OKEJ!!! JAG ÄR HÄR!!!      fAN VA JOBBIGT ALLT ÄR..... Nej jag ska klä på mig, kiva ur sängen och dra till STC, sitta där en stund och gråta, försöka träna och försöka få bort tankarna!!!! Så fort barnen och mannen somnat! Jag mår riktigt skit ikväll... Känns så hopplöst allt. Orkar inte mer nu!!!!                                                        

Jag har sedan kvällen jag låste blocken gått igenom ett hav av känslor. Hopp, förtvivlan, ilska, sorg, kat, kärlek, ånget och hooplöshet. Jag och min man har pratat ut och han vill rädda detta. Han verkar inte förstå att de för mig är över. Känslomässigt är de över. Jag har kämpat så hårt för honom, så hårt för att han ska göra de som är bäst för familjen men utan någo som helst förändring, men nu, när han insett att jag kommer gå och stänga dörren. Då vill han förändras, då gör han andra saker. MEN!!!! FÖR MIG ÄR DE FÖR SENT!!! JAG HAR VÄNTAT OCH KÄMPAT I SNART 9 ÅR. 

Jag mår väldigt dåligt i omgångar, gråter, tänker att jag kanske ska stänga drren till mitt liv nu. Att de är över men sen pratar jag med människor som säger precis de jag behöver höra för stunden och jag kämpar lite till. 

Senaste veckan har jag pendlat mellan möte efter möte, förberedelser och intervjuer. Min stressnivår låg i lördags på 99% Jag har löst mötet, intervjun jag trotte jag sabba har nog min gamla chef räddat med att vara en jävligt ärlig och bra referen och jag blev erbjuden jobbet i Skara. 

Satte tårtorna till barnens gemensamma kalas med släktingar och dem va nöjda, ni har vi dragit på oss magsjuka och dem har bytt av varandra med spyatacker. Sover minimal, tänker massor, känner mig inlåst och trött. 

mitt BC konto har exploderat av svar och vissa är faktiskt bra. Har tre personer där jag kan prata om allt mellan himmel och jord. Känns så skönt att ha någon utifrån som lyssnar, Känner mig dock mycket till besvär och känner sviktare mellan hott och förtvivlan. Är så jävla trött och vill bara gå fri framåt. 

Detta måste bli mitt år, min start, min vila. Är så trött och vill inte överleva längre. JAG VILL BÖRJA LEVA!!! De är min tur nu att segla i medvind så jag kan laga hålen i båten och inte behöver både ösa, segla i motvind och undvika de stora isbärgen. 

Jag har varit snorig, haft hemsk hota och varit allmänt knäckt senaste månaden utan förklaring, träffade en läkare i fredags när jag tappade rösten helt och fick en inhalationsmedicin som ska vidga luftrören. Min farmor som har astma har samma. efter ett dygn hade jag röst även och den va knackig. nu efter fyra dygn mår jag bättre än på väldigt länge. 

Jag vet inte rikigt hur jag ska sätta ord på alla känslor så delar lite musik istället. 

var rädda om er, kom ihåg! DU ÄR VÄRDEFULL, DU ÄR VIKTIG OCH DU FÖRTJÄNAR ATT LEVA ETT VÄLMÅENDE LIV! 

Jag har inte skrivit sedan jag låste bloggen igen. De har varit jävligt tufft och jag mår riktigt jävla dåligt.

Min man efter att han fick reda på BC, Kik och Snap har varit väldigt ledsen, han har väl insett att jag inte orkar leva i de sviter vi gjort av och till så han försöker verkligen nu.

Men jag har redan gjort allt jag inte borde gjort och jag är så arg på mig själv för de. Vet inte varför jag alltid förstör allt och vad jag ska lära mig denna gången?

Vill bara lägga mig på golvet, gråta och ge upp. Idag ska jag till polisen på förhör och sen ha möte med vuxenenheten på socialen.

Jag funderar på att ställa in de, orkar inte prata, orkar inte mer skuld och ilska. Räcker med den jag känner inuti och den jag känner att min mamma ger mig.

Hon tjatar om att de är ju ofta si, de är ju ofta så och hoppas att du inte får några problem nu med socialen osv om och om igen.

Så fort telefonen ringer eller plingar till vill jag bara kasta den i väggen. Jag vill bara försvinna in i något tyst och varmt. Jag är så trött och färdig i denna del av livet.

Men... Men.... Kämpa på för jag slåss ensam.

Ikväll hände de som inte fick hända. Jag kan inte leva såhär... Nu är mitt liv över!!! Jag kan inte vara allas slag och sparkpåse. Ska gå in på STC en sista gång och sen är mitt liv över!!!

FUCK OFF JÄVLA LIVET!!!!